att blogga som en man.

Fan. Jag är trött på att behöva gå hem tidigare för att jag har ont i magen. Alltid samma sak. "Nej jag tror jag går hem nu. Gå ut nu och ha så kul, dansa åt mig också!" Jag är bara tjugo år och då ska man dansa. Jag har druckit lite alkohol just nu och det är väl därför jag skriver. Jag har inte druckit själv så tro inget. Jag har druckit med fina vänner.

Det var meningen att jag skulle "skaka rumpa" ikväll, jag var så taggad! Istället är det jag som sitter själv och tycker synd om mig själv. Jag hatar att vara själv!

Att leva med en sjukdom i kroppen (som jag faktiskt gör enligt läkaren) är fruktansvärt. Jag har aldrig känt mig så ensam, uttråkad, ensam, ensam och ensam i hela mitt liv!

Egentligen vet jag inte vad jag får ut av det här, kanske kan få någon liten själ att tycka lite synd om mig?

Helvete vad jag hatar detta!

När det går ner för henne så går det ut över mig, varför?

åh! .............

sorgligt!

Jag tror inte hon önskade sig en dotter som sitter vid datorn och en "man" som ligger i soffan när hon själv sliter och lagar mat.
Fyfan!

Nu behöver jag dig mer än någonsin ..

Jag saknar min bästa vän!

warum

Ingenting jag någonsin har känt
har känts så här verkligt.

Varför är det så?

Jag vet inte...






Äntligen slutar dom att springa på övervåningen, "mina småsyskon".. Det är inte mina småsyskon och det kommer aldrig bli, det är Magnus barn! Dom har sprungit konstant nu i säkert en kvart. En kvart låter inte så länge men det blir väldigt länge när man har rummet precis under och det enda man hör är duns, duns, duns. Fiiiifan! Jag gillar väl dom på något sätt ändå antar jag även om jag har lite svårt för mig själv att erkänna det.


Jag kan inte gilla den nya till någon av mina föräldrar eftersom dom aldrig ska vara ifrån varandra! Eller? Ja, så tänkte jag för några år sen. Det är två år sen nu. Ja, så mycket som jag har tänkt och tänkt. Jag trodde jag skulle tänka MAX ett år på det men så fel jag hade. Att prata hjälper, jag pratar alldeles för mycket. Jag pratar med Adde, min älskade älskade pojkvän. Jag saknar Nicole, det är inte samma sak utan henne. Under sommaren, vafan hände? Låt det aldrig hända igen! Inte du, inte jag. Jag uppskattar dig mest av alla, du är mycket för mig!! Nicole Nilsson, min allra bästa vän.


Hört talas om Adam Heldring? Inte jag heller förrän för en vecka sen. Kan det vara han som gör detta med mig? Det är han som får mig att kunna och vilja skriva av mig. Det är en fin man, jag gillar honom.


Nu får jag nog ta mig i kragen och göra något vettigt. Jag ska faktiskt få besök om 90 minuter och det är inte vilka som helst.


Adjö!

Hellre inget alls.

Jag är hellre blind än ser mitt liv utan dig.

min allra bästa vän.

oj, för två minuter sen så kändes detta som en jättebra idé men nu får jag inte ur mig någonting. Det kändes som att detta var ett kanonställe att skriva av sig på eftersom bara dom jag vill kan läsa den.

Häromdan så åkte min allra bästa vän till england för att vara där i ett år och ha roligt.. typ! Självklart förstod jag att jag skulle bli ledsen men jag trodde inte att jag skulle bli så ledsen som jag faktiskt blev. Även om jag vet att det är för ett år så känns det som hon är förlorad. Kan låta löjligt, men så känner jag. Jag får förtränga det där, jag ska ju faktiskt åka och hälsa på henne.

Ojojoj, jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av det här.

Jag vill nog bara säga att jag älskar och saknar dig, bästa vän!!