warum

Ingenting jag någonsin har känt
har känts så här verkligt.

Varför är det så?

Jag vet inte...






Äntligen slutar dom att springa på övervåningen, "mina småsyskon".. Det är inte mina småsyskon och det kommer aldrig bli, det är Magnus barn! Dom har sprungit konstant nu i säkert en kvart. En kvart låter inte så länge men det blir väldigt länge när man har rummet precis under och det enda man hör är duns, duns, duns. Fiiiifan! Jag gillar väl dom på något sätt ändå antar jag även om jag har lite svårt för mig själv att erkänna det.


Jag kan inte gilla den nya till någon av mina föräldrar eftersom dom aldrig ska vara ifrån varandra! Eller? Ja, så tänkte jag för några år sen. Det är två år sen nu. Ja, så mycket som jag har tänkt och tänkt. Jag trodde jag skulle tänka MAX ett år på det men så fel jag hade. Att prata hjälper, jag pratar alldeles för mycket. Jag pratar med Adde, min älskade älskade pojkvän. Jag saknar Nicole, det är inte samma sak utan henne. Under sommaren, vafan hände? Låt det aldrig hända igen! Inte du, inte jag. Jag uppskattar dig mest av alla, du är mycket för mig!! Nicole Nilsson, min allra bästa vän.


Hört talas om Adam Heldring? Inte jag heller förrän för en vecka sen. Kan det vara han som gör detta med mig? Det är han som får mig att kunna och vilja skriva av mig. Det är en fin man, jag gillar honom.


Nu får jag nog ta mig i kragen och göra något vettigt. Jag ska faktiskt få besök om 90 minuter och det är inte vilka som helst.


Adjö!